Har jag gjort rätt?

När vi var hos barnmorskan på inskrivningen så pratade vi lite om CUB/NUPP-test och övrig fosterdiagnostik. Vi fick helgen på oss att tänka på hur vi ville göra och efter mycket velande och en del tårar har vi nu bestämt oss för att göra CUB-testet.

Idag fick jag tiderna skickade till mig från vår barnmorska.
Tisdagen den 4:e Maj ska jag lämna blod för CUB och Tisdagen den 11:e Maj ska vi på CUB-UL.

Jag är skitnervös och skiträdd för att få dåliga resultat. Mannen tar det mer piano.

Nu e jag osäker på om vi verkligen valt rätt som bokat in oss på detta test.

Idag har jag gått 10 veckor och 3 dagar - är inne i vecka 11 och är snart i vecka 12.

¤ SmultronEtt ¤

Denna ständiga oro!

Jag är så fruktansvärd orolig för att något inte är som det ska.
Jag känner mig helt utom kontroll, helt maktlös. :(

Jag blir tokig av att inte kunna se eller höra bebisen, inte veta ett skvatt om hur den har det där inne, om den fortfarande mår bra... om den fortfarande är kvar...

Jag som mått superbra i 3½ dagar har nog fått tillbaka symptomen med de svagt ihållande illamåendet på morgon och förmiddag. Även lukter har jag svårt för igen. Så nu hoppas jag på att detta är ett tecken på att allt är som det ska i bebismagen. Tror dock att jag håller på att bli sjuk. Jag fryser och mår allmänt dåligt. Kanske blandar jag ihop mina symptom med varandra.

GAAH! Varför ska man behöva vara så orolig hela tiden!

¤ SmultronEtt ¤

Inskrivning hos MVC

Idag har vi varit på inskrivning hos MVC. Vi har fått en mycket trevlig barnmorska. :)
Allt gick bra och de prover (boldprov) som jag fick svar på med detsamma var utomordentligt bra. Nästa vecka ska jag dit och lämna urinprov för att kolla så att jag inte har några bakterier i urinen eftersom jag har lätt för att få urinvägsinfektion.

Vi fick tider för de 2 kommande besöken.
22/6  kl. 11.30 - Screening - UL (v.18+4)
14/7 kl 11.30 - Träffa Barnmorskan (v.21+5)

Sedan i söndags har jag mått riktigt bra vilket e himla skönt men samtidigt oroande. Barnmorskan sa att jag skulle njuta av att jag mår så bra nu att allt säkert är bra där inne och att jag skulle tänka på att det inte finns nått jag kan göra om det skulle gå snett för de var i så fall inte meningen att bebisen skulle stanna, men hon förstod min oro och sa att de är svårt att inte oroa sig hela tiden. Att bebisen var lite större än normal på VUL som jag gjorde för 1½ vecka sedan var inget att oroa sig för.

En sak hon sa var att jag INTE ska springa till bussen och tågen utan istället ta nästa och istället komma försent i så fall (jag sprang till bussen både igår kväll och imorse vilket gav mig en mensvärksliknande känsla). Jag sa de barnmorskan sagt till min chef och han skrattade men förstod.

Idag är jag i v9+5 = Inne i vecka 10 och snart i vecka 11.

¤ SmultronEtt ¤

Kräääääk...

Jag har haft turen att lyckats hålla mig ifrån att kräkas i 9 veckor... fram tills igår kväll. :-P
I ca tre veckor har jag haft problem med rapningar som får mig att klökas så jag nästan spytt och de var just de som hände igår... men igår spydde jag faktiskt.

Hoppas att detta inte blir ihållande för jag hatar verkligen att kräkas, men ska de nu vara såhär så föredrar jag att det bara håller sig till kvällarna, de blir lättare så.

¤ SmultronEtt ¤

Lycka, underbara lycka!

I måndags var jag ganska orolig, hade drömt en massa skumma och läskiga drömmar...

Men i gynstolen var lyckan total... för där fanns du, vårt underbara mirakel. Du låg alldeles stilla men hjärtat ditt pickade på som bara den. Vilken underbar underbar lycka!

Vår mini-bebis är 21,5 mm lång, något längre än genomsnittet sa läkaren. Och jag skulle vara i vecka 8 och dag 3. Missfallsrisken skulle nu ligga på ca 5%. Vi fick ett ungefärligt datum för barnafödande oxå, 19 Nov.

Bilden vi fick med oss hem är så söt. ^_^

Idag är jag i v8+5 och om 1 vecka ska vi på inskrivning.

¤ SmultronEtt ¤

Oro och längtan

På måndag e det dax för första ultraljudet, jag längtar otroligt mycket men är samtidigt hemsk orolig.

Natten till igår drömde jag en massa drömmar om ultraljud och hur jag missade tiden... flera gånger hade jag nästan exakt samma dröm.

Imorse när jag vaknade kände jag mig väldigt orolig... jag har färre och färre symptom. I tisdags började jag må ganska bra och nu känner jag knappt nått alls längre. Ska de verkligen vara så... eller är det nått som inte stämmer?

Hoppas på att få se en sprallig liten fis med ett starkt litet hjärta på måndag.
Kommer oroa ihjäl mig tills dess!

¤ SmultronEtt ¤

RSS 2.0