SmultronEtt

Jag är så fruktansvärd orolig för att något inte är som det ska.
Jag känner mig helt utom kontroll, helt maktlös. :(

Jag blir tokig av att inte kunna se eller höra bebisen, inte veta ett skvatt om hur den har det där inne, om den fortfarande mår bra... om den fortfarande är kvar...

Jag som mått superbra i 3½ dagar har nog fått tillbaka symptomen med de svagt ihållande illamåendet på morgon och förmiddag. Även lukter har jag svårt för igen. Så nu hoppas jag på att detta är ett tecken på att allt är som det ska i bebismagen. Tror dock att jag håller på att bli sjuk. Jag fryser och mår allmänt dåligt. Kanske blandar jag ihop mina symptom med varandra.

GAAH! Varför ska man behöva vara så orolig hela tiden!

¤ SmultronEtt ¤

Idag har vi varit på inskrivning hos MVC. Vi har fått en mycket trevlig barnmorska. :)
Allt gick bra och de prover (boldprov) som jag fick svar på med detsamma var utomordentligt bra. Nästa vecka ska jag dit och lämna urinprov för att kolla så att jag inte har några bakterier i urinen eftersom jag har lätt för att få urinvägsinfektion.

Vi fick tider för de 2 kommande besöken.
22/6  kl. 11.30 - Screening - UL (v.18+4)
14/7 kl 11.30 - Träffa Barnmorskan (v.21+5)

Sedan i söndags har jag mått riktigt bra vilket e himla skönt men samtidigt oroande. Barnmorskan sa att jag skulle njuta av att jag mår så bra nu att allt säkert är bra där inne och att jag skulle tänka på att det inte finns nått jag kan göra om det skulle gå snett för de var i så fall inte meningen att bebisen skulle stanna, men hon förstod min oro och sa att de är svårt att inte oroa sig hela tiden. Att bebisen var lite större än normal på VUL som jag gjorde för 1½ vecka sedan var inget att oroa sig för.

En sak hon sa var att jag INTE ska springa till bussen och tågen utan istället ta nästa och istället komma försent i så fall (jag sprang till bussen både igår kväll och imorse vilket gav mig en mensvärksliknande känsla). Jag sa de barnmorskan sagt till min chef och han skrattade men förstod.

Idag är jag i v9+5 = Inne i vecka 10 och snart i vecka 11.

¤ SmultronEtt ¤

Jag har haft turen att lyckats hålla mig ifrån att kräkas i 9 veckor... fram tills igår kväll. :-P
I ca tre veckor har jag haft problem med rapningar som får mig att klökas så jag nästan spytt och de var just de som hände igår... men igår spydde jag faktiskt.

Hoppas att detta inte blir ihållande för jag hatar verkligen att kräkas, men ska de nu vara såhär så föredrar jag att det bara håller sig till kvällarna, de blir lättare så.

¤ SmultronEtt ¤

I måndags var jag ganska orolig, hade drömt en massa skumma och läskiga drömmar...

Men i gynstolen var lyckan total... för där fanns du, vårt underbara mirakel. Du låg alldeles stilla men hjärtat ditt pickade på som bara den. Vilken underbar underbar lycka!

Vår mini-bebis är 21,5 mm lång, något längre än genomsnittet sa läkaren. Och jag skulle vara i vecka 8 och dag 3. Missfallsrisken skulle nu ligga på ca 5%. Vi fick ett ungefärligt datum för barnafödande oxå, 19 Nov.

Bilden vi fick med oss hem är så söt. ^_^

Idag är jag i v8+5 och om 1 vecka ska vi på inskrivning.

¤ SmultronEtt ¤

På måndag e det dax för första ultraljudet, jag längtar otroligt mycket men är samtidigt hemsk orolig.

Natten till igår drömde jag en massa drömmar om ultraljud och hur jag missade tiden... flera gånger hade jag nästan exakt samma dröm.

Imorse när jag vaknade kände jag mig väldigt orolig... jag har färre och färre symptom. I tisdags började jag må ganska bra och nu känner jag knappt nått alls längre. Ska de verkligen vara så... eller är det nått som inte stämmer?

Hoppas på att få se en sprallig liten fis med ett starkt litet hjärta på måndag.
Kommer oroa ihjäl mig tills dess!

¤ SmultronEtt ¤

Jag mår riktigt dåligt av lukter och tanken på viss mat får mig att vilja spy.
Jag har halsbränna och jag är sååååå himla trött, helt slut faktiskt.
Kissar mycket gör jag ofta på nätterna men inte lika ofta dagtid.

¤ SmultronEtt ¤

Idag har jag bokat tid för vårt första ultraljud på kiniken där vi gått för distansbehandling inför IVF. Vi ska dit om exakt 2 veckor. Jag är dock nervös över att ett tidigt ultraljud ska vara skadligt och orsaka missfall... är det så... eller är det bara skrämselpropaganda?

Jag har berättat för chefen idag, han visste ju om vår situation. Han blev jätte glad och frågade om det var ok att berätta för hans darling där hemma (som jag har ganska bra kontakt med). Även hon blev riktigt glad och mailade en massa gratulationer.

Nu e de 4 stycken som vet:
Min Mamma, Min Pappa, Chefen, Chefens sambo.

¤ SmultronEtt ¤

Nu sitter jag här igen vid min dator hemma i huset. Jag är jettlaggad... de e tidigt på morgonen svensk tid men strax efter lunch i landet långt långt bort. Tur att vi ställde fram klockan till sommartid inatt, att stiga upp 5 gammal tid blev istället kl 6, alltså inte sååå himla omänskligt tidigt... ;-)

Det har varit en aktiv semester med mycket att göra och se. Vi har haft fantastiskt bra tillsammans långt långt där borta! :D

Sen finns det ju nått ännu mer fantastiskt att tillägga som följde med oss hem... (jag kunde ju inte hålla mig från att berätta redan för en vecka sedan). Vi fick ett positivt utslag på stickan på testdagen den 14:e Mars! Lyckan var och är total! Vi e så glada över detta mirakel! Min mamma o pappa fick direkt ett MMS med en bild på vårt positiva graviditetstest och dom e dom enda som vet so far. :)

Herre Gud... Jag har så himla svårt att förstå att detta e sant! Jag är gravid! :D

Tack alla söta som hållt era tummar för oss! Nu får ni fortsätta att hålla era tummar för att det kommer att gå som det ska framöver. :)

¤ SmultronEtt ¤