SmultronEtt

På måndag e det dax för första ultraljudet, jag längtar otroligt mycket men är samtidigt hemsk orolig.

Natten till igår drömde jag en massa drömmar om ultraljud och hur jag missade tiden... flera gånger hade jag nästan exakt samma dröm.

Imorse när jag vaknade kände jag mig väldigt orolig... jag har färre och färre symptom. I tisdags började jag må ganska bra och nu känner jag knappt nått alls längre. Ska de verkligen vara så... eller är det nått som inte stämmer?

Hoppas på att få se en sprallig liten fis med ett starkt litet hjärta på måndag.
Kommer oroa ihjäl mig tills dess!

¤ SmultronEtt ¤